Så kan Ivrigt argumentera användas i en mening
- Ibland lade sig Agda på knä och grävde ivrigt i snön.
- Hustrun tände ivrigt upp ett ljus och höll det framför barnets ögon.
- Han skriver också att han ber ivrigt för de avlidna och de drabbade.
- Nu kommer han rakt hit-han haltar lite-han-öh, öh- ( undertryckt ivrigt ) Glad att se er Jac.
- Han skakade kedjan från handloven och hon ryckte den ivrigt till sig.
- Han ryckte av sig sin pincene och började ivrigt gnida den med den svettblöta näsduken.
- Han upptog från bordet en karta och låtsade ivrigt sysselsätta sig med den, för att komma Petter att tro det dennes prat icke blivit bemärkt.
- Han var ivrigt sysselsatt med att stänka orientalisk parfym på möblerna.
- Det var som om gräset ständigt växte, tyst, ivrigt, bredande ut sig över marken, saftigt, doftande och grönt.
- - Tant Mirjam, fortsatte Bo ivrigt, Tony, du måste gå upp till henne.
- Parterna i ärendet har också begränsat sig till att beröra och argumentera utifrån endast de sålunda uttryckligen angivna kriterierna.
- Därpå vände han sig mot lapparna och fortsatte ivrigt att tala med dem.
- Brådskande ivrigt öppnades dörren, en äldre gentleman stod därinne, putsad och fin, gråsprängd i hår och hy.
- Ivrigt buffar hon på dem för att kontrollera om jag har något gott med mig till henne och det har jag förstås.
- - Med er är det en annan sak, fortfor hon ivrigt, för er gäller inte allt det där.
- Jag nickar ivrigt.
- Brita arbetade ivrigt, hon var snart färdig, skulle just sticka huvudet in i snaran, då hon råkade se ner.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
